Fredagen den 4 november körde jag till Bromma flygplats. Jag ville kunna vägen dit, men framförallt veta var jag skulle checka in, då jag i slutet av augusti bokat en flygresa till Turin i nordvästra Italien. Jag körde E18 förbi Västerås och Enköping, men blev tvungen stanna och fråga några stockholmare efter vägen i närheten av Bromma, för att hitta. På vägen hem stannade jag till vid IKEA i Västerås, men hittade inga porslinstallrikar jag ville köpa. En pumpatårta till Alla helgons dag köpte jag dock när jag väl nått hem till Eskilstuna.
I november arbetade jag fram till och med den 28:e. Mitt flexsaldo tillät att jag tog två kvällar ledigt från jobbet innan december. Chockbeskedet på eftermiddagen den 15:e innebar att jag fick veta att mitt kontrakt inte skulle förlängas. Således blev jag arbetslös den 1 december och har varit det sedan dess. Jag släpptes ut från fabriken med ett löfte om att jag skulle bli uppringd när det vänt uppåt igen och att jag inte fick vara kvar, sade min chef, hade inget att göra med hur jag arbetat utan berodde på att orderingången hade sjunkit.
Helgerna under november gick till stor del åt till att förbereda mig inför resan, samt till att göra säsongens sista äppeldricka. Det tog en timme av överväganden på jobbet den 15:e innan jag beslöt mig för att ändå åka, trots att jag blivit arbetslös. Lördagen den 26 november var jag och min halvbror på veteranbilsmarknad i Västerås.
Tidigt på morgonen, den 2 december, satt jag på tåget till Stockholm och vid 10-tiden var jag vid Bromma flygplats. Klockan 11:15 lyfte planet mot Bryssel. Därifrån skulle jag sedan flyga mot Turin vid 18-tiden. Sammanlagt skulle jag vara i Italien i 15 dagar. Jag hade inte varit utomlands på 15 år och då senast i Rom i Italien.
När jag anlände till den enorma flygplatsen i Bryssel var det åtskilliga timmar kvar tills det var dags att borda planet till Turin. Det skulle dock inte bli några större problem att slå ihjäl tiden, då min mobiltelefon slutade fungera efter att jag lämnat Sverige. Under två timmar sprang jag fram och tillbaka genom den stora flygplatsen, med ryggsäck och väska och frågade den ena butiksinnehavaren efter den andra på engelska (och fick ofta svar på dålig engelska) om de hade något sim-kort till salu? Till slut efter att ha sprungit ut genom gaten hittade jag en butik som hade vad jag sökte. Sedan blev jag tvungen att gå igenom säkerhetskontrollen en andra gång för att kunna borda planet till Turin (senare på det första hotellet i Turin, visade det sig att det hade räckt med att ändra inställningarna i mobilen för att sim-kortet skulle fungera även utomlands). Strax efter klockan 20.00 anlände jag till Caselle-flygplatsen i Turin. Det första jag gjorde var att leta upp en taxichaufför som hittade till mitt hotell i västra Turin. Sedan fick jag en skräckfärd på halsen, där jag satt med ryggen pressad bakåt i baksätet i taxin. Taxichauffören brydde sig på italienskt manér knappast om några hastighetsgränser och ibland inte heller om rödljus utan enbart om taxametern som hela tiden tickade. Vid cirka 20:45 nådde jag fram till hotellet, betalade en tacksam och vänlig taxichaufför 1,5 Euro i dricks utöver de 28,5 Euro färden kostat och tog in på hotellet.
Rummet visade sig vara en stor besvikelse och på nätterna blev där så kallt att jag fick vira in mig i en filt för att inte frysa. Lyckligtvis betalade jag bara för en vecka och bytte senare hotell i Turin för de återstående sju dagarnas vistelse.
Från lördagen den 3:e fram tills morgonen den 17 december gjorde jag mig alltmer bekant med Alessia som jag kommit dit för att träffa.
Vi vandrade genom Turins gator och gränder och besökte butiker, marknader, palats, restauranger, museer, kyrkor en nattklubb och andra sevärdheter tillsammans under de två första veckorna i december. Även om jag också gjorde en del ensamma vandringar. Vi skulle ha sett Juventus spela, men jag fick nöja mig med att besöka arenan och supporterbutiken, då vi inte lyckades komma över några biljetter.
Det blev en hel del klädinköp, dessutom köpte jag ett par skinnboots till lågt pris i en stor skoaffär som låg i ett av Turins industriområden, samt ett bälte och en vacker klocka i en affär längs Via Po. Vi gav varandra några julklappar fredagen och lördagen den 16:e och 17 december. Att ta farväl av Alessia vid Caselle-flygplatsen på morgonen den 17 december var det svåraste jag hittills behövt att göra. Att ta avsked från jobbet, månaden dessförinnan det näst svåraste. Även om jag i bägge fallen är övertygad om att de inte var definitiva. Hemresan blev inte helt problemfri. Det propellerdrivna flygplan från Lufthansa som jag flög över Alperna i blev försenat och jag var nästan säker på att jag skulle missa flygplanet från München till Arlanda innan jag sprungit fram till rätt gate och bordningen fortfarande pågick. Från Arlanda fick jag skjuts av min halvbror i hans bil genom snöstormen till Eskilstuna.
Julen och nyåret tillbringade jag hemma i Eskilstuna. Den har till viss del präglats av det konstiga brev jag fick från min a-kassa som jag fortfarande inte har fått något beslut ifrån angående ersättning. Samt förstås bristen på snö och kyla. Några jobb har jag sökt, men industrin ligger stilla till följd av den ekonomiska krisen i Europa. Lyckligtvis fick jag en lön på över 30000 kronor från mitt senaste jobb, så pengarna borde räcka ytterligare en tid.
