Under sommaren har jag fortsatt söka jobb. Men Sverige är nu i den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet och den allvarligaste situationen sedan det andra världskriget, så mina sökningar har inte gett något resultat.
Istället har jag fortsatt arbeta hemma med olika små och stora projekt. Det största var plattsättningen under carporten som pågick från 29 juni till mitten av juli. Jag har även rensat ur garaget och målat om inuti och det lilla växthuset i änden av den gamla förråds- och garagebyggnaden är också städat och ommålat.
Historien med den azerbajdzjanska kvinnan i Stockholm fortsatte torsdagen den 21 maj då jag träffade henne i förorten Tumba. Anledningen till det långa uppehållet (slutet av februari till maj) berodde på att hon gift sig med en kurd efter att hennes syster tvingat henne. Jag hade fått veta att det fanns någon som ville gifta sig med henne redan i början av mars. Kort därefter ägde vigseln rum i en lägenhet. Därefter följde en fest i en lokal någonstans i Stockholm. Äktenskapet var dock inte officiellt och inte godkänt av någon myndighet. Men det skulle inte vara längre än till slutet av juni. Den kurdiske mannen förbjöd sin kvinna att arbeta utan istället skulle hon vara hemma och sköta hushållet och tilläts bara lämna lägenheten för att handla eller besöka sin syster i Tensta. Situationen blev ohållbar och Fatima (som hon heter) tog återigen kontakt med mig. Jag var väldigt upprörd och besviken när hon berättade att hon gift sig och flyttat ihop med någon bakom min rygg, men jag förstod att det hade skett mot hennes egen vilja. Lördagen den 20 juni lämnade hon lägenheten i Tumba och sin man för sista gången efter ett bråk som uppstått då han upptäckt att hon skrivit till mig på morgonen. Efter detta så har vi träffats i en Stockholmsförort ytterligare två gånger och håller daglig kontakt med varandra.
