I slutet av maj fram till den 29 juni pågick min utbildning. Jag vantrivdes så kraftigt och led av depression, att jag försökte få Arbetsförmedlingen att godkänna att jag bytte utbildning till busschaufförsutbildningen. Men en av de utbildningsansvariga på Arbetsförmedlingen ringde och skällde ut mig i telefonen en fredag i juni och berättade att busschaufförsutbildningen blivit nedlagd. han ville också mena att jag kostat Arbetsförmedlingen stora resurser sedan 2010. Han verkade inte medveten om att jag jobbat nästan oavbrutet sedan oktober 2015 innan jag blev arbetslös p.g.a. Corona-pandemin i februari 2020.Bröllopet mellan mig och Fatima skulle ha ägt rum fredagen den 4 juni. Men det ställdes in p.g.a. att jag då ännu inte hittat ett nytt jobb. Om ett överklagande skall skrivas till Migrationsverket så måste en lönespecifikation bifogas från hennes man. Den sammantagna situation som jag befann mig i större delen av juni månad ledde till att jag blev deprimerad och tillslut funderade jag på om det bara skulle finnas en utväg kvar. Ett avslut på alltsammans.
Under juni och juli var jag på sammanlagt nio anställningsintervjuer. Den sista skulle komma att resultera. Ett betong- och byggföretag i Strängnäs, beslöt sig för att anställa mig via ett bemanningsföretag, och tanken är att jag ska börja under andra halvan av augusti. Lönen blir cirka 29000 kronor och det är mer än jag tidigare tjänat någon anna stans, men arbetet är tungt eller mycket tungt.
Under juni och juli återöppnades bilutställningarna i Vilsta och det har blivit flera besök.
Flickvännen i Stockholms svåra situation, förvärrades ytterligare då hon nu bara fått ett identitetskort från Migrationsverket som gäller fram tills sista september. Detta kan antyda att hon därefter kommer att tvingas planera en återresa till sitt hemland.
Under fyra dagar så svartjobbade jag i en trädgård med klippning av en häck, rensning av ogräs och spolning av ett tak. Detta gav sammanlagt 1800 kronor.
Vardagsrummet blev klart i juni och jag blev nöjd med resultatet.
