Hatar stadstrafiken
Igår var jag ute och körde i en större stad, helt i onödan, men ändå. Det är slående vilka otrevliga och oförstående blickar man får när man står och väntar vid något gathörn på att den andra föraren ska köra. Det är omöjligt att veta om den andra tänker köra först eller inte och numera blir man alltmer förvånad när någon ger företräde eller visar den minsta hänsyn, vilket gör en ännu mer osäker på om man bör kör a först eller inte. Människor blir allt sämre på att köra bil, man förvånas inte över någonting längre annat än visad hänsyn och respekt för trafikreglerna och det är inte längre något nöje att köra bil.

Besiktningen
Några nedslag från den sure besiktningsgubben blev det på S70:n igår eftermiddag: Vänster framdäck var så slitet på insidan att däckcorden syntes (direkt trafikfarligt), vänster främre styrled glapp och positionsljusen på bägge sidor, fram, var ur funktion (visade sig hjälpa byta en säkring och en av glödlamporna).Vänstra yttre styrleden måste bytas och den inre länkarmen är inte i bra skick den heller. Däcket var det skitsamma med då jag kan dra på vinterdäcken den 1:a oktober och sedan köpa fyra nya sommardäck i mars nästa år. Sen får det bli en hjulsinställning också, så det inte blir mer däckslitage. Detta spelar dock ingen större roll då Volvo:n ändå skulle stå avställd fram till januari. Jag ska köra min tänkta sommarbil fram till januari.
Envis förkylning
Jag orkar inget göra idag på grund av förkylningen och igår var ett mindre helvete, då det var prov i Flen och efteråt hade jag ett jävligt jobbigt möte med mina gruppkamrater. Jag tycker inte om att behöva åka till Flen och vi har problem i gruppen, det hade kanske varit bättre jag jobbat ensam, men det visste jag inte innan.
Nästa vecka ska jag tillbaks till fabriken och slava, om jag ens tillfrisknat till dess.
Ännu en usel dag
Den här måndagen har varit helt värdelös. Jag låg bara och vred mig under natten och är fortfarande förkyld och orkar ingenting göra, men var ändå tvungen cykla till fabriken där jag praktiserar. Där ute hängde jag inte med och gjorde flera enkla tabbar under dagen, vilket kändes för jävligt. På eftermiddagen fick jag fruktansvärd huvudvärk som ännu inte släppt.
Döden
Just nu och under de senaste dagarna så önksar jag faktiskt att jag var redan död och begraven. Jag orkar inte gå in på alla anledningar till detta nu, men gör det kanske senare.
3:e sjukveckan i rad
I morgon har jag varit sjuk i tre veckor. Precis när det började bli bättre så ådrog jag mig en ny förkylning på lördagen och det är först idag som det börjar kännas bättre. Jag har orkat lite mer idag, till exempel betalat räkningar och varit nere på stan, än igår och lite mer igår än i förrgår, då jag var sängliggande i stort sett hela dagen. Troligen är det värsta över om någon dag så jag slipper gå till läkaren.
Besiktningen
Det blev några nedslag från den sure besiktningsgubben blev det på S70:n igår eftermiddag: Vänster framdäck var så slitet på insidan att däckcorden syntes (direkt trafikfarligt), vänster främre styrled glapp och positionsljusen på bägge sidor, fram, var ur funktion (visade sig hjälpa byta en säkring och en av glödlamporna).Vänstra yttre styrleden måste bytas och den inre länkarmen är inte i bra skick den heller. Däcket var det skitsamma med då jag kan dra på vinterdäcken den 1:a oktober och sedan köpa fyra nya sommardäck i mars nästa år. Sen får det bli en hjulsinställning också, så det inte blir mer däckslitage. Detta spelar dock ingen större roll då Volvo:n ändå skulle stå avställd fram till januari. Jag ska köra min tänkta sommarbil fram till dess.

Skitvecka
Ännu en skitvecka med praktik på företaget i stan och fredagslektioner i Flen är över. Stämningen vid bordet där jag sitter är inte särskilt bra. Två stycken så kallade kamrater verkar gadda ihop sig mot mig, jag funderar på att sätta mig någon annanstans i fortsättningen. Problemen är var och hur det ska bli nästa år då examensarbetet börjar; vem jag ska samarbeta med då? På företaget där jag praktiserar så var stämningen heller inte den bästa efter personalmötet igår då man hotade med att varsla fyra stycken anställda. Jag passade på att titta igenom lönelistorna under veckan och ingen vanlig anställd tjänade ens 22000 kronor i månaden. För en CNC-operatör på Volvo CE så är ingångslönen 25000 kronor i månaden och här handlade det om sådana som jobbat minst 10-15 år på företaget. Inget ställe jag vill in på, men har dessvärre fyra veckor kvar därinne.
Olycklig
Allting känns som om det är på väg att gå åt helvete. I dag sålde jag alla mina fonder, orkar inte hänga med i börsrasen varje dag. Jag har förlorat över 2400 kronor sen oktober förra året och nu fick jag nog. Volvo, där det var tänkt att jag skulle få jobb nästa år, varslar hundratals anställda, så nu tänker jag börja söka jobb redan nu. Jag kan inte vänta och chansa på att det vänder i vår. Om jag får jobb så avslutar jag omedelbart min yrkesutbildning, jag trivs inte alls med att åka ut till Flen på fredagarna och heller inte med ledningen för utbildningen eller de så kallade kamraterna där ute plus att jag avskyr min praktikplats här i stan. Privat går det inte heller bra för mig, jag känner mig maktlös och kan inte påverka någonting. Den enda person jag litar på och förstår är min äldre halvbror.
Eländet fortsätter
Tre monotona dagar ute på praktikföretaget har kraftigt reducerat mitt humör. Tanken på att jag har 13 dagar kvar därute är nedslående. Jag undrar också fortfarande om jag kommer att klara kriterierna, då jag nästan hela tiden tvingas titta på och inte själv får delta i arbetet. Man lär sig inte mycket på det sättet. På grund av den desperata situationen har jag, mot mina principer, skrivit in mig hos Manpower och förmodligen blir jag tvungen skriva in mig hos fler bemanningsföretag längre fram. Manpower kan i värsta fall ordna fram sommarjobb och sedan kanske jag kan få förlängt. De ohyggliga bensinpriserna från i somras och från förra månaden gjorde sig påminda när jag nyligen fick hem den senaste bensinräkningen. Volvon är avställd och jag försöker att köra Jaguaren bara en gång i veckan. Nu har jag ordnat så jag får skjuts ut till Flen på fredagarna så slipper jag ta den stora, tunga bil som sörplar i sig mer bensin än vad jag vill veta. Jag kör mindre bil nu än på 3,5 år, trots att bensinpriserna kraftigt sjunkit. Högskolekursen är såvitt jag vet avklarad nu, jag har skickat den sista uppgiften men inte fått svar ännu. Detta borde åtminstone fria upp lite tid, när jag går ner från 125 procentiga studier till 100 procent.