27-29 november

På fredagskvällen var jag nere i centrum. Jag tänkte gå in på någon krog eller dylikt, men efter att ha vandrat runt någon timme insåg jag att det inte var värt att gå in någonstans och spendera pengar. Sedan Hotell Statt brann ned finns det inte mycket kvar av Eskilstunas uteliv och det var heller inte många människor ute den kvällen.

Lördagen var lugn. Jag och mina föräldrar åt pizza på kvällen, den var så gigantisk att den räckte till frukost och kvällsmat på söndagen åt mig och återigen som frukost den här morgonen.

På söndagsmorgonen skjutsade jag mina föräldrar till Parken Zoo för vaccinering och blev även själv vaccinerad. Vi behövde inte köa längre än en dryg halvtimme, vilket var förvånande. Sedan handlade vi och sen städade jag lägenheten och hängde upp julstjärnor och tog det lugnt resten av kvällen.

Sjukbesök & jobbsökningar

I går var jag på besök hos en distriktssköterska på grund av en svullnad på ena handflatan. Det visade sig vara helt ofarligt. Förmodligen rör det sig om en svullnad på en sena som går från ett finger och in i armen. Det kan dock vara smärtsamt, vilket det var i början, men från och med i går släppte smärtan. En läkare kallades in för att undersöka handen och han ville att jag skulle komma tillbaka på ultraljudsundersökning, så jag fick en tid till den 18 december.

Under de senaste dagarna har jag sökt jobb med administrativ inriktning. Det skulle förmodligen passa mig bättre att jobba på ett kontor än på en verkstad och jag har även relevant utbildning för att klara sådana jobb. Den närmaste veckan kommer jag intensifiera mina sökningar inom administration till att omfatta även Örebro, Uppsala och kanske Stockholm.

Den senaste tiden har jag också kännt att jag vantrivs allt mer i området där jag bor. Framförallt på grund av grannarna. Nästa år räknar jag med att söka en mindre, billigare tvårumslägenhet. Det blir förmodligen i Hällby som är ett lugnt område norr om de centrala delarna av staden. Dit har jag även tänkt flytta tidigare men inte haft möjlighet.

Mr Kan-allt-om-bilar

När jag precis köpt Jaguaren i februari förra året visste jag inte hur jag skulle fälla in backspeglarna och var tillslut så desperat att jag skrev på ett forum till en kändis från Aftonbladets bilsidor. Mr Kan-allt-om-bilar. Numera håller han dock till på Sportbilen.se. Han är bland annat känd för sitt intresse för engelska lyxbilar, sin arrogans, stora bilkunskapar och sin avsky för asiatiska bilar. Jag lyckades dock fälla in speglarna innan svaret kom. Men det var kul att få svar på frågorna.

"Hej igen!

Jo det är helt rätt att det tar emot en del.

"Låsklacken" är ganska hård. Därefter går det lätt. Jag vet detta av erfarenhet, eftersom min tidigare XJ12 från 95 (med X300-karossen) inte heller hade el-fällbara backspeglar sitter i förardörrens (enbart elinställbara speglar). Reglagen om du har elfällbara backspeglar sitter i förardörrens knapp-panel. Se beskrivning i instruktionsboken, om du har elfällbara speglar monterat. Är näst intill helt säker på att din bil saknar elfällbara speglar.


Mvh
Mr Kan-allt-om-bilar"

Kallt vatten

Natten mellan lördagen och söndagen hade någon brutit upp ett proppskåp i förrådet i fastigheten där jag bor och sedan slitit ur en propp vilket orsakade att det inte gick att få varmvatten i kranarna i lägenheten. Min annars ganska stökige granne visade mig skadorna och påstod att det var en av grannarna som bor på min våning som hade begått brottet, att han var knarkpundare och att hans förråd som var övertäckt med kartong och svart sopsäck skulle innehålla stöldgods. Jag känner inte personen. Men nu verkar man ha reparerat skadorna eller åtminstone ersatt proppen eftersom det nu kommer även varmt vatten ur kranarna.

Antony Beevor

Nyligen läste jag ut min tredje bok av Antony Beevor, som skriver om bland annat slag under andra världskriget, Kreta, erövring och motstånd.

Tidigare har jag läst Berlin, slutstriden 1945 och Stalingrad. Beevor har fungerat som min största inspirationskälla i skrivandet och är en av favoritförfattarna. Han har en närmast oöverträffad förmåga att lyfta fram avgörande och intressanta detaljer och har dessutom en oerhörd berättarförmåga. Han är extremt välformulerad och det gör böckerna läsvärda bara man har det minsta intresse för till exempel det andra världskriget.

Vansinnig

I morse när jag startade datorn låste den sig igen, precis på samma sätt som tidigare i veckan. Gårdagskvällen hade jag till stor del ägnat åt att finslipa datorn och nu är allt arbete förgäves. Hela den här dagen har hittills gått åt till att omformatera hårddisken och sedan återigen ominstallera operativsystem, spel och program. Större delen av kvällen kommer förmodligen också att krävas, tur att man inte planerat något den här lördagen.

Besiktning

Nyligen bokade jag tid för besiktning på Jaguaren, det blir den 30 januari nästa år.
Körförbud inträder den 1 februari så det är i senaste laget, men detta är en medveten taktik av mig. Jag vill inte drabbas av fler utgifter just nu, i den händelse den skulle bli underkänd. Visserligen har den bara gått några hundra mil sedan jag besiktigade den senast, men det pyser ur ena bakre ljuddämparen, så det finns en risk för underkännande, även om jag tror att den hade samma fel förra året utan att besiktningsmannen reagerade.

Fredagen den 13:e

I dag har det gått lugnt till, trots datumet. Det värsta som hänt den här veckan var datorhaveriet i förrgår. PC:n startade upp som vanligt men låste sig nästan omgående när skrivbordet i Windows blivit synligt. Tillslut blev jag tvungen installera om operativsystemet och fortfarande har jag inte hunnit lägga in alla program och spel eller fixat alla inställningar i datorn. Annars hade vi besök i dag när jag var hos mina föräldrar av en av mina farbröder som bland annat berättade att han eventuellt kunde ordna jobb åt mig på en verkstad i Torshälla. Men det kommer förmodligen dröja månader innan det händer något.


Nyligen har Mark Knopfler släppt en ny skiva, Get Lucky. Jag har inte skaffat hem den ännu, får väl se om jag får den i julklapp. Här är ett av de bästa spåren på skivan, Cleaning my gun: http://www.youtube.com/watch?v=wkUj0aGUBeo

Mina grannar

I början av februari i år flyttade jag in i min nuvarande lägenhet, en trea på 65 kvadrat. Redan på kvällen samma dag, en lördagskväll, uppstod ett förskräckligt bråkande, skrikande och smällande i dörrar hos grannarna som bor under mig. Detta har sedan fortsatt med jämna och ojämna mellanrum, både dagtid och nattetid så sent som för några dagar sedan. Några gånger har det verkat så illa att jag funderar på att ringa polisen. De har ju trots allt ett barn därinne och det låter som om de försöker slå ihjäl varandra. Det är en tatuerad kille i 25-årsåldern och en några år yngre blondin som bor i lägenheten strax under mig tillsammans med sin son. Förutom att grannen som bor till höger om mig på samma våning har en skrikig unge så är det lugnt. Ingen verkar ha vågat klaga på grannen under mig och jag har ingen lust då det förmodligen skulle komma fram att det var jag som klagade och då vet jag inte vad som skulle hända. Killen som bor under mig verkar ha häftigt humör, men har hittills inte varit otrevlig mot mig personligen utan tvärtom vilket gör det hela ännu svårare.

Helrenovering av Cadillacen

I eftermiddags åkte jag och min halvbror till Virtanens Plåt & Lack för att lämna in hans vita Cadillac Series 62 för lackering. Det är omfattande projekt som kommer att ta ett kvartal och kosta mellan 30 000 till 35000 kronor och det ska bli spännande att se resultatet någon gång i slutet av februari eller början av mars.




















http://www.youtube.com/watch?v=a7WMYXFWf3k

7 dagar

Det har nu gått sju dagar sedan förra måndagen. Jag har haft sömnsvårigheter då tankar mal i huvudet på kvällarna och gör det omöjligt att somna. Det blev dock bättre efter några dagar men igår natt var det omöjligt. Jag var på väg att bli förkyld, men det verkar ha släppt och även om jag är trött så mår jag bättre nu. Annars har det varit ångestfyllda dagar, det har varit svårt att äta och jag upptäckte att jag tappat några kilo i förrgår. Det har heller inte blivit mycket gjort den senaste veckan, sökte några jobb och städade igår ordentligt upp lägenenheten där det annars varit svårt och ångestfyllt att vistas på dagarna. Rastlösheten har också varit ett problem, men det värsta är över nu.

En väg ned till helvetet

Minnena från förra hösten är plågsamma och jobbiga att tänka på. Men för att förklara hur allting började och slutade så måste de fram. Jag minns alla gånger då vi skulle träffas när hon sedan i sista stund svek mig, vilket skapade en ovisshet och misstro från min sida och vilket också frestade oerhört på mitt tålamod och humör.















Jag minns också de gånger jag åkte tåget gratis med studentkortet till Västerås bara för att få åka hem igen utan att ha få träffat henne. I juli förra året träffades vi, första gången efter att ha chattat och pratat i telefon och åkte och badade i Västerås. Vi höll kontakten och träffades sedan flera gånger under sommaren och hösten fram tills i oktober 2008. Inget betydelsefullt hände dock mellan oss det året.

I november fick jag reda på att hon hela tiden haft en pojkvän bakom ryggen på mig och sedan blev vi fruktansvärt osams då jag via en av hennes pojkväns ex-flickvän avslöjade att jag varit någon hon varit intresserad av och träffat sedan i juli. Efteråt chattade jag med hennes bästa väninna som då tänkte bryta kontakten med henne på grund av ett svek. Väninnan berättade att hon var kall, självcentrerad, svekfull och bara brydde sig om sig själv. Något jag kunde hålla med om.

Tydligen bröts dock inte kontakten mellan dem trots detta. Förhållandet med pojkvännen som hon hade planerat barn och husköp med höll fram tills mitten av december där en sprickan uppstod. Hon skickade sms till mig men jag svarade inte de gångerna. I mars sprack hennes förhållande och vi började snart prata med varann via MSN igen. Senare fick jag veta av henne att hon gjort abort eftersom hon inte ville föda ex-pojkvännens barn. Dock visade det sig senare ha varit pojkvännen som krävde aborten. Deras förhållande återupptogs på allvar i maj och varade till hennes födelsedag, den 22 september. Under nästan varje dag i oktober ska hon dock har sms:at och ringt ex-pojkvännen och försökt övertala denne att gå tillbaka till henne. Det finns också sådant som tyder på att hon fortfarande under 2009 skulle ha haft ett sexuellt förhållande med sina två barns far för att han skulle bli mer samarbetsvillig med barnen och det finns även sådant som pekar på att hon hade ett förhållande med en man i yngre 40-årsåldern som heter Mickael och som hon ska ha brutit kontakten med efter att han hjälp henne måla om hennes lägenhet. På hennes födelsedag hade hon utan att jag då visste det arrangerat det så att jag skulle vara där på förmiddagen och hennes ordinarie pojkvän under kvällen. Jag misstänkte att hon inte var singel och det tillsammans med händelserna under hösten gjorde det svårt för mig att lita på henne. Av nämnda skäl skulle det dröja till början av september innan vi träffades igen. Med tanke på att hon haft, och kanske fortfarande har, förmodligen över 100 manliga kontakter i kontaktlistan på MSN och i sin mobiltelefon samt det faktum att hon under den tid jag kände henne verkar ha haft ett krav på sig själv att alltid ordna minst ett samlag per helg, så kan hon betraktas som en manisk sexmissbrukare.

Jag var nervös inför detta då vi hade varit sådana ovänner tidigare. Men det hela avlöpte väl och ju mer vi träffades desto mer kände åtminstone jag att vi trivdes tillsammans, med undantag för en incident natten den 3 oktober. Det blev också allvar mellan oss efter att jag varit hos henne den 19 september, då vi hade sex och vi hade innan börjat prata om att åka på kryssning tillsammans. Hon skrev också att hon ville att jag skulle flytta till Västerås och att om det fortsatte som det gjorde så borde vi åtminstone bo i samma stad eller också bo tillsammans och senare satt vi mer eller mindre skämtsamt och diskuterade förlovning och till och med giftemål.

När jag sov över hos henne den 15 oktober pratade hon hela tiden om modellträffen hon skulle på den 17 oktober. Vi hade tidigare pratat om att hon ville att jag skulle skjutsa henne till Skeppsholmen. Men jag hade sagt att det var bättre hon tog tåget eftersom det skulle bli krångligt att köra bil i centrala Stockholm där jag inte hittar. På kvällen den 17 oktober var det tänkt att jag skulle komma till henne och stanna över natten. Hon ringde från tåget på eftermiddagen och berättade lite om hur det varit och att det hade gått bra. Hon skulle sedan ringa igen på kvällen men vi hördes bara lite på MSN där hon skrev att hon var trött och skulle lägga sig snart så det verkade inte som hon ville att jag skulle komma. I bloggen skrev hon att det hade gått jättebra på modellträffen och att hon var mycket nöjd med bilderna. Hon ringde mig på måndagen och tyckte att jag skulle komma över på tisdagskvällen efter hennes praktik, men när jag sms:ade hennes på tisdagen så svarade hon flummigt och undvikande på mina meddelanden.

Efter den dagen tappade jag praktisk taget kontakten med henne. När jag någon gång ringde så tutade det upptaget och på MSN svarade hon inte på mina meddelanden. Jag förstod att något hade hänt. Jag var som luft för henne, trots att vi varit med om tillsammans och börjat planera för. På torsdagskvällen den 29 oktober skrev jag till henne på MSN att om hon träffat någon annan så tyckte jag att hon kunde ha talat om det för mig och efter en stund kom ett upprört men närmast outgrundligt svar. Det tycktes gå ut på att jag talat illa om henne bakom hennes rygg, men det stämde inte. Tillslut verkade hon tro mig på mitt ord och skrev att hon kanske skulle ringa mig. Men innan det hade hon skrivit att hon velat vara med mig, men att jag inte hade varit densamme som förut. Fortfarande vet jag inte vad hon menade med det. Hon ringde dock aldrig den torsdagskvällen. Jag ringde henne sedan på lördagsförmiddagen vid 10:30-tiden men fick inget svar. Efter en stund kom ett sms från henne med texten: Ring nu. Jag ringde och hon svarade sömnigt att hon varit på Halloween-fest under föregående kväll och natt och att jag väckt henne med min första telefonsignal och att hon skulle lägga sig igen eftersom hon inte kommit i säng förrän klockan 04:30. Vi hann dock komma överens om att det förmodligen skulle gå bra att jag kom över till henne på kvällen. Hon skulle ringa mig senare. Vi hördes sedan på MSN strax före klockan 15:00 och hon skrev att hon skulle röja upp i lägenheten och äta middag hos sin mormor och sedan skulle hon ringa mig så fick vi se hur vi skulle göra då. Vid cirka 19:25 satt jag i Volvo:n på en parkeringsplats strax norr om Kvicksund och frös och skickade ett sms där jag undrade om hon kommit hem ännu. Det kom omedelbart ett svar att det hade hon ännu inte gjort och att hon skulle ringa senare. Men den kvällen ringde hon aldrig. Istället fick jag en av mina värsta upplevelser hittills i livet då polisen jagade och stoppade mig på väg till Västerås. När jag kommit hem från den helvetiska bilfärden efter att ha gett upp om att få något samtal ifrån henne vid 21:30-tiden satt hon online på MSN. Jag skrev några rader till henne om vad som hänt längs landsvägen men fick bara korta, ointresserade svar. Sedan gick jag och lade mig. På måndagen skrev jag återigen till henne på MSN och försökte få henne att vilja träffa mig på tisdagen. Hon berättade att hon på fredagen den här veckan skulle vara ledig från praktiken. Hon skulle åka till Stockholm och bo på hotell. Hon gick mer eller mindre med på att jag kunde komma till henne på tisdagen. ”Men du”, skrev hon. ”Bara som vänner, hoppas du förstår det.” Jag slängde ur mig några rader om vad jag tyckte om hennes inlägg och kallade henne den mest svekfulla människa jag någonsin träffat, hon svarade inte och därefter har vi inte kommunicerat. I sin blogg skrev hon underförstått att hon träffat en ny. Eftersom hon varit nästan helt ointresserad av att hålla kontakten med mig sedan lördagen den 17 oktober och eftersom hon verkade så överförtjust i fotona som fotografen tog av henne så antog jag att hon var på väg att inleda ett förhållande med den fotograf som tog bilder av henne i Stockholm den 17 oktober. Men istället hade någonting nästan än mer osannolikt inträffat.

Att sova med fienden

Min relation med Mia är nu officiellt slut. Hon har tydligen sen en tid tillbaka haft ett förhållande med någon i Stockholm, förmodligen en av fotograferna som fotade henne på hennes senaste modellträff.









Jag kommer att skriva mer om alltihop när jag mår bättre och har tagit mig samman efter helgens och dagens händelser.

Jagad av polisen

Om veckan varit händelselös så blev lördagskvällen desto händelserikare. Vid 20-tiden låg jag på en landsväg med Volvo:n och upptäckte vad jag trodde vara en utryckande ambulans i backspegeln. Den kom allt närmare och började ljustuta på mig. Jag förstod inte varför, då jag höll jag laglig fart och inte kunde hålla av mer än vad jag gjorde då det inte fanns någon vägren. Men utryckningsforden bakom fortsatte att ljustuta och låg stundtals mycket nära mig. Vid några tillfällen under den kanske närmare halvmilslånga färden med fordonet bakom mig ökade jag farten från 90 till cirka 110 kilometer i timmen för att inte vara i vägen lika mycket då föraren bakom mig verkade ha mycket bråttom men ändå valde att inte köra om. Tillslut orkade jag inte längre och släppte på hastigheten istället och när jag närmade mig en avfart där jag skulle köra av så dök en polisbil upp framför mig och tvingade mig att stanna. En upprörd ung polisman från det förföljande utryckningsfordonet slet upp vänster framdörr och frågade vad jag höll på med. Jag fick kliva ur bilen och ställa mig med händerna på biltaket och sedan långsamt ta fram körkortet ur plånboken i jackan. De måste ha hållit kvar mig i minst tio minuter under vilken tid de korsförhörde mig om varför jag försökt smita från polisen. Gång efter annan bedyrade jag förtvivlat att jag trott det vara en ambulans bakom mig och inte ett polisfordon. Det var en amerikansk van som legat bakom mig och ingen Volvo V70 eller Saab 9-5, så jag kunde inte tro att det var en polisbil och att det var mig man var ute efter. Mot slutet av förhöret vid vägkanten berättade en av poliserna att de sett min bil stå vid en parkeringsplats och kollade upp registreringsnumret och att det visat sig tillhöra en man som saknade körkort nämligen min far som jag skrivit över bilen på för någon månad sedan av praktiska skäl. Poliserna hade därför valt att kolla upp min Volvo så att det inte var en körkortslös person som körde och därför hade man valt att stoppa mig. Tillslut fick jag tillbaks körkortet under förutsättning att jag tagit lärdom av mitt misstag att inte omedelbart stanna och fick också veta att sådana incidenter inträffat tidigare. Att jag släpptes utan påföljd berodde också förmodligen på att jag haft körkort i tio år utan att bryta mot lagen och att jag eftersom det gått lång tid sedan jag tog körkoret hunnit glömma viss körkortsteori och att jag är i övrigt ostraffad sedan tidigare.