söndag 1 november 2009

Jagad av polisen

Om veckan varit händelselös så blev lördagskvällen desto händelserikare. Vid 20-tiden låg jag på en landsväg med Volvo:n och upptäckte vad jag trodde vara en utryckande ambulans i backspegeln. Den kom allt närmare och började ljustuta på mig. Jag förstod inte varför, då jag höll jag laglig fart och inte kunde hålla av mer än vad jag gjorde då det inte fanns någon vägren. Men utryckningsforden bakom fortsatte att ljustuta och låg stundtals mycket nära mig. Vid några tillfällen under den kanske närmare halvmilslånga färden med fordonet bakom mig ökade jag farten från 90 till cirka 110 kilometer i timmen för att inte vara i vägen lika mycket då föraren bakom mig verkade ha mycket bråttom men ändå valde att inte köra om. Tillslut orkade jag inte längre och släppte på hastigheten istället och när jag närmade mig en avfart där jag skulle köra av så dök en polisbil upp framför mig och tvingade mig att stanna. En upprörd ung polisman från det förföljande utryckningsfordonet slet upp vänster framdörr och frågade vad jag höll på med. Jag fick kliva ur bilen och ställa mig med händerna på biltaket och sedan långsamt ta fram körkortet ur plånboken i jackan. De måste ha hållit kvar mig i minst tio minuter under vilken tid de korsförhörde mig om varför jag försökt smita från polisen. Gång efter annan bedyrade jag förtvivlat att jag trott det vara en ambulans bakom mig och inte ett polisfordon. Det var en amerikansk van som legat bakom mig och ingen Volvo V70 eller Saab 9-5, så jag kunde inte tro att det var en polisbil och att det var mig man var ute efter. Mot slutet av förhöret vid vägkanten berättade en av poliserna att de sett min bil stå vid en parkeringsplats och kollade upp registreringsnumret och att det visat sig tillhöra en man som saknade körkort nämligen min far som jag skrivit över bilen på för någon månad sedan av praktiska skäl. Poliserna hade därför valt att kolla upp min Volvo så att det inte var en körkortslös person som körde och därför hade man valt att stoppa mig. Tillslut fick jag tillbaks körkortet under förutsättning att jag tagit lärdom av mitt misstag att inte omedelbart stanna och fick också veta att sådana incidenter inträffat tidigare. Att jag släpptes utan påföljd berodde också förmodligen på att jag haft körkort i tio år utan att bryta mot lagen och att jag eftersom det gått lång tid sedan jag tog körkoret hunnit glömma viss körkortsteori och att jag är i övrigt ostraffad sedan tidigare.

Inga kommentarer: