Fredagen den 2 september åkte vi till Erikslund utanför Västerås för att handla på Biltema och IKEA. Jag köpte bland annat en ny ryggsäck att ha till jobbet. Sedan åkte vi in till Västerås och åt middag på Kalle på Spången.
Varje helg från slutet av september har jag gjort äppeldricka, även om äppelskörden hos mina föräldrar har varit sämre i år än året innan.
Lördagen den 10 september åkte jag till Slytan, längs Malmköpingsvägen, för att plocka kantareller. Efter att ha vandrat närmare en timme längs grusvägarna utan att hitta något, beslöt jag mig för att chansa och gå rakt in i skogen. Taktiken visade sig lyckosam, då jag fann två ställen med kantareller några hundra meter från grusvägen.
Lördagen den 17 september besökte jag Parken Zoo för sista gången det här året.
Söndagen den 25 september åkte jag och min halvbror till Aneby i Småland för att titta på en Cadillac Eldorado från 1966. Min halvbror hade precis sålt sin Series 62 (för 135 000 kronor) och ville hitta en bil att ersätta den med. Han kom dock fram till att inte köpa bilen till priset av 159 000 kronor. Någon vecka senare erbjöds han att köpa den för 155 000 kronor och valde att slå till.
Fredagen den 30 september besiktigade jag bägge bilarna. Jaguaren klarade sig utan anmärkningar, men Volvon hade en trasig länkarm och en damask till ena drivaxelknuten som behövde bytas. Jag fick några veckor senare tag i rätt reservdel, för under 500 kronor, på Biltema. Det skulle dock krävas en hjulinställning den 21 oktober för att få ordning på styrningen igen. Bakvagnen gick dock inte att justera på ena sidan, då en bult kärvat fast. Totala kostnader för Volvo-servicen blev 2800 kronor.
Lördagen den 8 oktober åkte jag till Strängnäs marknad, där jag bland annat köpte bröd, fikabröd, salami och ost. För tjugo kronor fick man mer glass än vad de flesta skulle orka äta på ett glasscafé i Strängnäs som erbjuder halva priset under marknaden.
På jobbet försämrades orderingången från Scania med 20 procent. Fyra personer på min line fick sluta efter sista september. Varav tre på mitt skift. Besvikelsen och bitterheten var stor hos somliga. Numera är vi bara fem personer som jobbar på kvällsskiftet på min line. Då det egentligen är tänkt att det ska vara sju personer på ett skift, så blir arbetet både jobbigare och stressigare när vi bara är fem.
