På måndagskvällen flyttade jag därför tillbaka in i lägenheten och på tisdagen flyttade jag, med hjälp av mina föräldrar, tillbaka möblerna, hängde upp gardiner och borrade hål i väggen för att hänga upp klockor och sänglampor. Under arbetet med detta tyckte jag mig höra någon som bankade i väggen och senare på kvällen, vid 19:15-tiden, när jag lyssnade på stereomusik ringde det ilsket på dörren. Utanför stod en lång, smal polsk tjej i yngre 20-årsåldern som tillsammans med sin svenske sambo bor granne med mig, vägg i vägg. Hon såg upprörd ut och sade på dålig svenska att jag borde vara försiktigare eftersom "det låter in hos oss." Jag svarade att jag ju redan stängt av stereon, men det var som om hon inte lyssnade utan fortsatte maniskt att säga att jag borde vara försiktigare. Tillslut lyckade jag dock få tyst på henne och kunde stänga dörren.
Under tisdagen hann det också ringa från ett bemanningsföretag. De ville genomföra en telefonintervju med mig angående ett IT-supportjobb som jag tidigare sökt. Intervjun resulterade i att jag fick komma på en informationsträff den 23 december där jag också fick skriva ett IT-test. Resultatet av testet räckte mer än väl för att jag skulle ta mig vidare i rekryteringsprocessen och den 29 december är jag inbokad för ytterligare en intervju.
Julen firade jag hos föräldrarna. Men innan jag hunnit dit, precis när jag öppnat lägenhetsdörren och klivit ut i trapphuset, öppnade grannen sin dörr. Den här gången var det mannen i hushållet bredvid som ville prata med mig. En nästan flintskallig kille i 35-årsåldern. Han sa att det var han som hade knackat på min dörr vid 23-tiden kvällen innan. Jag hade ignorerat detta, då jag tidigare varit inne hos Kommunfastigheter och nämnt att mina nya grannar verkade vara från vettet. Därinne svarade man mig med att jag gjorde klokast i att inte bry mig om dem och att jag hade rätt att spela musik fram tills klockan 22:00. Nu stod han alltså i sin dörröppning och sade att han knackat på min dörr för att säga åt mig att jag inte borde klampa omkring på golvet sent på kvällarna. Det hördes in till honom, menade han. Jag väger under 70-kilo, så när jag tassar omkring i lägenheten, torde detta inte skapa mycket till ljud. Jag svarade med skarp och irriterad ton att du förstår ju att bor man på det här sättet vägg i vägg, så kommer ju ljud in i lägenheterna. Jaja, svarade han. Men för det behöver ju du inte klampa omkring så det hörs in hit. Nu tappade jag humöret och skrek till svar att det verkar ju jävligt svårt (att inte höras in till er)! Då blev han tyst och tittade ned i golvet. Jag kände på min lägenhetsdörr att den var låst och gick tigande därifrån. Sen dess har jag inte sett till dem. Förmodligen vågar de inte ringa på min dörr fler gånger, då de lärt sig mitt humör. Jag antar att de som bodde i min lägenhet före mig flyttade på grund av dessa grannar.Julklappar för min del den här julen blev diverse nyttoprylar till nya lägenheten. Samt ett presentkort på Brothers. Jag fick även en bok och ett nytt USB-minne, då jag tappat bort det gamla i flytten. Det måste jag ha för att kunna lyssna på musik i Volvon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar